Svåra saker

I dag har jag insett att jag har otroligt svårt att distansiera från saker som blivit vana eller som verkligen fått mig att må bra. När allt känns så där bra vill man vara kvar i det. Det har egentligen inte så mycket att göra med vad det är, det är helt enkelt känslan som är grunden.

Kanske är det värst med den mänskliga faktorn, när man inte längre kan träffa en person på samma sätt som innan. För det kan man ju inte alltid av olika anledningar. I vissa fall vill man bara spola tillbaka tiden och vara kvar där ett bra tag. Jag är dock inte någon som har fastnat i det förgångna eller någon som lever för morgondagen. Jag är nog ganska mycket i-dag-människa skulle jag säga. Men att lämna en vana som gjort att allt kännts så bra innombords är helt enkelt en process för mig, en lång och utdragen sådan. I bland hatar jag mig själv för det, jag menar alla vill väl upptäcka nya saker.

Vanor skapar nog en slags identiet för eget bruk. Man vet vem man är, vad man ska identifiera sig med och hur andra uppfattar en. Det är kanske också därför det är så svårt att lämna just vanor, eftersom de skapar en trygghetskänsla. Men när det gäller människor som man inte kan träffa på samma sätt längre är det nog ren och skär saknad. Kanske är det ganska mycket så jag känner nu.